Helene Hortlunds verk berör frågor om kulturella strukturer och förväntningar i fråga om kvinnlighet och könets betydelse. Med traditionellt kvinnliga tekniker vill hon visa motsättningarna mellan den trygghet och fångenskap som könstillhörigheten innebär. Verken handlar ofta om känslor och erfarenheter som man försöker gömma och hålla undan för andra och sig själv men som till slut ändå sipprar fram.

I verket "I väntan på prinsen" där konstnären själv sitter iklädd en brudklänning och virkar på brudsläpet, blir bruden bedömd och betraktad. Hon är harmlös och på samma gång hotande så som den kvinnliga sexualiteten uppfattas. "Aktivt-passiv" sitter hon med sitt virkande i en tidlöst pågående aktivitet i väntan på att bli förlöst. I släpet väver hon in alla sina drömmar och förhoppningar och med sitt handarbete virkar hon in sig i hemmet. Hon gör sig till en del av möblemanget och virkar en kokong åt sig i form av bordsdukar, antimakasser, gardiner och sängöverkast. Dessa ting görs med kärlek, är "onyttiga" och många gånger inte ens uppskattade. Att tillverka dem är ett sätt att skapa sig en plats i tillvaron, ett existensberättigande och ett skapande av revir. Dessa virkade dukar får en spindelvävsliknande känsla och släpet som aldrig blir färdigt blir ett fångstnät. Målet förflyttar sig ständigt och väntan upphör aldrig.

english text