Hon sjunger långsamhetens lov


Konstnären Helene Hortlund arbetar med textila tekniker i sitt skapande. Garn och virkning är traditionellt kvinnliga färdigheter. Dessa använder hon för att belysa motsättningarna i kvinnligheten och könets betydelse.
Att arbeta hantverksmässigt tar tid. Det ger möjlighet att reflektera över arbetet och omvärlden. Något som inte är helt lätt att framhålla i ett samhälle som hyllar effektiviteten.
Helene Hortlund tecknar med garn, arbetar med textil på ett skulpturalt sätt. Ibland ingår även konstnären själv som en del av verket, som i "I väntan på prinsen". Där sitter hon iklädd en brudklänning och virkar på släpet. Runt omkring henne fylls rummet av en massa andra virkade föremål som dukar och gardiner. Likt en scenograf skapar bruden sig en plats i tillvaron. Likt en kostymör formger hon brudklänningen. Kanske skulle hon likt en regissör helst ha kontroll över handlingen i livets skådespel? Helene ville med detta performance visa på dubbelheten i den kvinnliga sexualiteten.
-"Aktivt passiv" sitter bruden med sitt virkande i en tidlöst pågående aktivitet, förklarar hon.
Hantverk kan ibland kännas just tidlöst på ett meditativt sätt. Man får tid och ro att filosofera, exempelvis över livets och konstens förutsättningar.
-Hantverket är grunden för allt, säger Helene. Det spelar ingen roll om det handlar om textil, måleri eller grafik.
Varje profession är baserat på respektive teknik. Sen väljer man att spela med eller mot de konventioner som finns. Hantverk i allmänhet ses ofta som traditionstyngt. Textil i synnerhet förknippas med kvinnogöra. Det har snarare betecknats som handarbete än hantverk, vilket lett till en lågstatus-stämpel.
-Att virka dukar till hemmet har inte uppskattats till fullo, anser Helene. Tänk på vilket arbete, tid och omsorg som är nedlagt på dessa föremål!
Textilt handarbete har setts som ett tidsfördriv istället för nytta. Kvinnorna, som förr var hemma, ansågs ha gott om tid. Något som krävs för att arbeta hantverksmässigt. Idag är det få som har ett överflöd av tid. Många är uppbokade och stressade. Vi har lärt oss att agera så tidsekonomiskt och effektivt som möjligt. Det kan som hantverksutövare vara svårt att ta plats i den industrialiserade världen, där det massproducerade får mest utrymme.
Istället för att hämmas av kvinno- och tidsaspekterna använder Helene det till att kommentera de förväntningar och förutfattade meningar som finns kring kvinnlighet.
-Med traditionellt kvinnliga tekniker vill jag visa motsättningarna i tryggheten och fängelset som könstillhörighet innebär, förklarar hon. En del har sagt åt mig att lägga ut hantverksarbetet på andra. Men då skulle inte resultatet bli det samma. Jag är inte utbytbar i skapandeprocessen.
Helenes verk baseras inte på klara skisser. Det är snarare idén som är det bärande. I skapandeprocessen ställs konstnären ständigt inför olika val. För att fatta ett bra beslut är det viktigt för henne att få tid att reflektera. Avgörande är också möjligheten att ta till vara de impulser som uppkommer under processen. Resultatet kan då bli att arbetet tar en överraskande vändning. Det går inte att tänka fram allt.
-Det är det magiska med material och tekniker, utbrister hon. Det händer mycket när man sitter där med garnet och virknålen.
Tar man vara på nuets impulser kan arbetet liknas vid improvisation. Detta tillsammans med tidsaspekten och långsamheten i hantverket är viktigt för Helene. Det faktum att konstverken har en lång tillverkningstid underlättar den nödvändiga eftertänksamheten.
-Det står i kontrast till övriga livet, där man kan bli upprörd över att få vänta fem minuter på tunnelbanan, påpekar Helene. Målet förflyttar sig ständigt och väntan upphör aldrig.


Kristin Winander

kristin.winander@gmail.com